Den 1 december arrangerade Automation Småland sin årskonferens med tema ”Framtidens industri: Nu”, ett både lyckat och välbesökt arrangemang. Programmet omfattade allt från global utsikt via nationella satsningar till konkreta aktiviteter på regional nivå, där de över 100 deltagarna fick ta del av föreläsningar från såväl näringsliv och institut som akademi.
Moderatorer för dagen var professorerna Anna Öhrwall Rönnbäck från Luleå tekniska universitet, tillika processledare för Automation Småland, och Johan Stahre från Chalmers tekniska högskola. Inledde gjorde dock Richard Skogward, VD för Axelent Engineering AB och ordförande i Föreningen Automationsföretagen i Sverige, med en fundering kring vad som händer på regional nivå med tanke på de globala utmaningarna.
– Vi såg tidigare med oro hur företag flyttade ut tillverkningen, inte särskilt välgrundat och med kortsiktig vinning i åtanke, konstaterade Richard. Det vi lärt oss är att vi måste jobba mer i samverkan och fokusera på regionen. Kan vi till detta koppla all forskning om Sverige som ett land att producera i så skapar vi en region med spetskompetens och världen som marknad.
Han menade att i detta arbete är Automation Småland en viktig kugge i nätverket, där många små företag tillsammans kan agera som en stor aktör. För att lyckas med allt detta krävs tillgång till rätt kompetens, vilket är en av anledningarna bakom Automation Smålands väletablerade samarbete inom utbildning och akademi.
– Vi har även ett utlandsperspektiv under dagen med David Romero från Mexiko och John Stokoe från Storbritannien, fyllde Anna Öhrwall Rönnbäck i. Automation Smålands förra frukostmöte täckte hela området från förskola till högskola, det gäller att inspirera både elever och lärare, så vi arbetar verkligen på alla bredder!
Anna betonade också att det inte handlar om att försöka locka in någon i elände – ”det här är ju kul!” – utan att på ett korrekt vis förklara och visa hur industrin ser ut idag. Förutom näringsliv och akademi är även andra aktörer, exempelvis olika kommuner i regionen, engagerade i Automation Småland och det är alla tillsammans som bygger upp verksamheten.
– Många bäckar små … Vi började som ett regionalt projekt men vill spridas över landet genom fler noder, avslutade Richard. Det gäller även internationellt samarbete, allt för att få tillgång till den senaste tekniken och implementera den i företagen.
Johan Stahre menade att dagen även gav Anna och honom en möjlighet att få lyssna på intressanta föredrag liksom att själva få möjlighet att berätta om det de gör till vardags; samla information, utbilda människor. Digitalisering är idag på allas läppar, det talas mycket om det inom EU och det är avgörande för hela Sverige att finnas med på den digitala kartan.
– Det satsas enormt inom detta område och det är viktigt att vi är med på resan, slog Johan fast. Därför är vi extra glada att vi under dagen även har med oss institut som Swerea IVF samt Tillväxtverket för att verkligen kunna knyta samman all kunskap.
Dagens första talare Lisa Friel från Gnotec fokuserade på digitaliseringen och berättade hur företaget rustar för Industrie 4.0. De arbetar mycket mot fordonsindustrin vilket innebär ett högt tempo och stora krav på flexibilitet. Deras verksamhet omfattar bland annat stansning, laserskärning och svetsning och de omsätter cirka en miljard kronor. Deras måtto är ”Keep it simple”, vilket i sig kan vara ett gott råd med tanke på digitaliseringen.
– Vi har identifierat ett antal framgångsfaktorer där ”smart produktion” är den första med de ökande kraven på globalisering och flexibilitet, förklarade Lisa. Vi har bland annat tagit fram en portabel svetscell och arbetar mycket med ”state-of-the-art”-sensorer.
De har ett stort fokus på säkerhet då de i framtiden ser robotar som samarbetar med operatörerna, något som idag kräver grindar och skydd. Som andra punkt lyfte Lisa något som verkligen ligger Automation Småland varmt om hjärtat: Kompetensförsörjning, där samverkan mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor är avgörande.
– En tredje del är uppkoppling med trådlös kommunikation och säkerhet, berättade Lisa. Vi söker ett system som kan stödja företaget genom hela kedjan och även omfatta kunder och leverantörer. Säkerhet blir då än viktigare!
2014 var det finanssektorn som drabbades av flest cyberattacker men branschens arbete för säkerhet har gett utslag. Idag är det fordonsindustrin och tillverkande företag som har de två inte alltför åtråvärda förstaplatserna. Den fjärde och sista framgångsfaktorn som Lisa tog upp omfattade analys och data; för leveransprecision och kvalitet i världsklass krävs en spårbarheten på detaljnivå. Det handlar om snabbare och säkrare leveranser, externt som internt, liksom om simulering, modellering och förebyggande underhåll – mycket handlar om Big Data där de vill att maskinerna ska ”berätta” ännu mer.
– Visst ser vi utmaningar i Industrie 4.0, men roliga och intressanta sådana som dessutom leder till förbättringar. Vi är intresserade av den utveckling som krävs för att växa i den takt vi hittills gjort, sa Lisa och avslutade med ett tänkvärt citat av Leo Tolstoy:
”Alla tänker på att förändra världen, ingen tänker på att ändra sig själv.”
Efter Lisa var det dags för byte av språk till engelska, då John Stokoe intog scenen med presentationen ”What do we mean with intelligent manufacturing – or engineering?” John arbetar för Dassault Systèmes för att ”framtidsbevaka” marknaden inom EU samt Indien och Australien kring vad som kan tänkas hända om 5-10 år.
– Allt handlar om intelligent tillverkning, det är vad digitaliseringen kan erbjuda, berättade John. Det handlar om människor, processer och teknik, där människan är viktigast och styr hur produktionen kommer att utvecklas.
Utveckling har stadigt gått framåt sedan stenåldern, även om vi uppfattar framstegen på olika sätt. Från 1903 till 1969 – det vill säga från första flygning till månlandning – var det en oerhörd utveckling. Enligt John är det först nu vi ser en lika snabb utveckling och det är inom digitalisering.
– Robotar kommer att vara en del av våra liv under de närmaste 50 åren, menade John. Samtidigt dyker nya ”buzz words” upp – Cloud Computing, Smart IoT, Big Data – men vad betyder allt? Det handlar om hur vi använder digital teknik och får den att arbeta för oss.
John lyfte även vikten av att utnyttja småföretag för innovationer, liksom att få unga människor att fundera över vilken framtid de vill leva i. Han konstaterade att de redan idag till stor del lever i en virtuell och digitaliserad värld; ta mobilen från en tonåring och hen känner sig avklippt från verkligheten …
– Vad gäller digitalisering och dess natur så står vi på tröskeln till förstå vad den representerar, men samtidigt är det nu som vi skapar framtiden, berättade John. Återigen, det handlar om data och att hantera data.
Kerstin Johansen, produktionsforskare vid Linköpings universitet, och Björn Langbeck från Tillväxtverket tog sedan vid med rubriken ”Automationsinvesteringar för tillverkande företag”. Björn, som har lång erfarenhet från automation hos små och medelstora företag och idag är ansvarig för Tillväxtverkets industriaktiviteter, inledde med att berätta vad regeringen satsar på idag och hur det påverkar oss.
– Tillväxtverket har ett uppdrag att stärka genomförandet av nyindustrialiseringsstrategin Smart industri, berättade Björn. Det handlar om att skapa förnyelse, men även nya produkter, marknader och möjligheter – vilket svensk industri traditionellt varit duktig på, vi brukar inte sitta fast i det gamla.
Det finns många utmaningar kring digitalisering, kompetensförsörjning och hållbar produktion. De små och medelstora företagen har ofta lite svårare att hänga med i utvecklingen eftersom de normalt har fullt upp med den dagliga verksamheten och inte hinner prioritera exempelvis omvärldsbevakning. De behöver stöd på olika sätt, där Björn menade att Automation Småland är ett bra exempel.
– Samtidigt måste vi få ungdomar intresserade av industrin, vi måste bredda oss, framhöll Björn. Se bara bland dagens åhörare, väldigt mycket män. Vi måste öka kompetensen genom att kunna rekrytera ur hela befolkningen.
Han konstaterade också att det under en period varit lätt att tro att industrin var död, men det är den inte. Tillväxtverket planerar inom kort en utlysning för lite större projekt som adresserar Smart industri på regional nivå, vilket han rådde åhörarna att planera inför. Den ska prioritera verksamheter som verkligen når företag; inte som ett investeringsstöd utan för att lyfta kompetens och kunskap bland industripersonal.
– Digitalisering är ett brett område där både automation och robotisering ingår, konstaterade Björn. Vi ser ett allt mer ökat fokus på automation, så ni ligger verkligen mitt i prick. På den tiden då Johan Stahre och jag var doktorander så var Sverige ledande inom robotisering, men idag har vi halkat efter.
Också Kerstin knöt an till den breddning som Björn nämnde. Hon forskar om människa och maskin i samverkan där det handlar mycket säkerhet för att robotar och människor ska kunna samarbeta utan ett staket mellan dem. Även här är samverkan mellan industri och akademi avgörande.
– Dra nytta av projektarbeten, kontakta våra skolor, gymnasier och högskolor, uppmanade Kerstin. För att utveckla kurser måste vi ”låna” verkliga problemställningar från industrin. Ni vet inte vad ni får tillbaka från ett projekt, men ni får garanterat en ungdoms syn på er verksamhet!
Birgitta Öjmertz från Swerea IVF representerade både Produktion2030, Digilyftet (vilket även Björn Langbeck nämnde) och Produktionslyftet. Det rör sig om satsningar som kompletterar varandra och där inriktningen mot små och medelstora företag är en viktig delmängd på flera sätt.
Birgitta betonade att vi måste jobba med vår industri. Den har praktiskt taget utvecklats positivt ända fram till 2008, då den gick ner ordentligt – och återhämtningen är inte helt stabilt. Vad behövs för att säkra utvecklingen?
– Regeringens strategi Smart industri har fyra fokusområden som vi täcker bra, men hur får vi ny kunskap att bli till förnyelse i företagen, som exempelvis forskningsresultaten från Produktion2030s forskningsprojekt? Det finns en svag länk mellan forskningen fram till att den verkligen används och leder till nya affärer, konstaterade Birgitta.
Varje forskningsprojekt bidrar till kunskap likt en fisk i det stora kunskapshavet. Grejen är att den lilla fisken måste hitta till det företag som behöver just den fisken. Vi måste med andra ord lära oss hur vi fiskar.
– Målet måste vara innovation och förnyelse av egen kraft, inte bara på grund av omvärldspress och kundkrav, menade Birgitta. Kan vi vända på steken och se till möjligheterna istället? Ny teknik, digitalisering, lust att lära, engagemang, tillgång till kunskap … Allt blir roligare om man är sugen och har drivkraft!
Produktionslyftet arbetar med att utveckla företagens egen förmåga till förändring och mottaglighet. Eller som Joacim Lorentsson, försäljningschef på Kuka Nordic, uttryckte det i en ledare i Produktionslyftets nyhetsbrev: ”Företag som gått igenom Produktionslyftet har bättre beställarkompetens inför upphandling av automationslösningar.” Programmet jobbar över hela landet i åtta regioner med olika lärosäten och institut. Från att initialt erbjudit deltagande företag en 18-månaders ”Lean-resa” baserad på Produktionslyftets metodik ”Sneda vågen”, har de idag ett breddat utbud med startprogram, utvecklingsprogram (vilket är den traditionella 18-månadersresan) och fördjupningsprogram. Lean är kvar som grund men det är även möjligt att arbeta med andra utmaningar.
– Startprogrammets upplägg används till exempel inom Digilyftet och omfattar ett antal nätverksträffar med mellanliggande coachning, förklarade Birgitta. Just i det fallet handlar det om att öka företagens kunskap kring digitalisering för att ge dem förutsättningar att göra medvetna val.
Hur arbetar vi för att resultaten från olika forskningsprojekt verkligen kommer till nytta i små och medelstora företag (SMF)? Många projekt inom Produktion2030 fokuserar på att skapa nytta för SMF, att stödja dem i deras teknikutveckling, vilket även tydliggörs i Produktion2030s agenda ”Make in Sweden 2030”.
– Vi förpackar eller skalar ner resultaten från forskningsprojekten med fokus på SMF, berättade Birgitta. Hur ska de se ut för att vara attraktivt för målgruppen? Vi tar gärna emot förslag, just nu arbetar vi mycket med workshoppar kring aktuella utmaningar där vi erbjuder utbyte mellan forskare och företag.
För den som är intresserad är ett tips att gå in på Produktion2030s hemsida och se efter i kalendariet när nästa workshop arrangeras. De genomförs över hela landet, ofta i samband med regionala aktörer som exempelvis IUCer, så det är en god idé att kontrollera om och när det genomförs en workshop nära dig!
En som arbetat med paketering av sin forskning är docent Åsa Fasth Berglund vid Chalmers tekniska högskola, som Johan Stahre introducerade som nästa talare.
– Produktion2030 är ett instrument för att få ut och få snurr på forskningen, inledde Johan. Automation Småland är ett annat. Dra nytta av möjligheterna och fånga upp det ni tycker är intressant, ni har fri tillgång till alla lösningar som kommer fram inom Produktion2030!
Rubriken till Åsas presentation var ”Levels of automation och gamification” och är en del av paketeringen av projektet Dynamite (dynamisk interaktion mellan människa och automation) inom Produktions2030.
– Min forskargrupp består av cirka tio personer med ganska många doktorander, berättade Åsa. Vår utgångspunkt var att titta på operatören i centrum och utveckla produktionssystem som anpassar automationen efter operatören istället för tvärtom.
Det gör de genom att designa ett flexibelt och dynamiskt informationsflöde, där de även tittar på möjligheten att forma personliga arbetsplatser med hjälp av ljud, ljus, arbetsställning etcetera. De studerar även människa/maskin ur en organisatorisk synvinkel försöker bättre förstå interaktionen mellan människa och automation.
– Vi har fokuserat på vad människan är bra på och vad maskiner är bra på, berättade Åsa. Ofta ses det som ganska svart/vitt, antingen är det helt manuellt eller helautomatiserat. Finns det någon mellanväg?
Det talas mycket om ”ironies of automation”, där exempelvis en automatiserad och effektiv cell har flera manuella – men inte alls lika effektiva – moment runtom som de inte lyckats automatisera. Dynamite försöker skapa en mer nyanserad bild och ge förutsättningar för en dynamisk planering och fördelning av både uppgifter och resurser för en flexibel produktion.
Kommer robotar att ta våra jobb? Frågan ställdes av David Romero från Tecnológico de Monterrey University i Mexiko och han svarade själv: Nej, men vi måste ha automation för operatören, med operatören! David och Nina Edh Mirzaei från Jönköping University fokuserade på just operatörens roll under rubriken ”The Operator 4.0” och kompletterade verkligen varandra kring framtidens operatörer – eller framtiden för operatörer – med Davids internationella och generella avstamp och Ninas mer specifikt regionala.
– Detta måste vara en uppgift för Industrie 4.0, menade David. Vilken är operatörens framtid, hur kan automationen stärka människan?
David jämförde med exoskelett som kan utgöra ett stöd för att ge en människa ”superkrafter”. I det här fallet blir automation ett stöd för operatörens fysiska förutsättningar.
– Vi talar inte bara om robotisering utan om stöd och samarbete, verkligt människa/maskin-samarbete, förklarade David. Arbete kommer alltid att finnas men sättet vi gör det på och med vem/vad vi samverkar kommer att förändras. Allt hänger på hur väl vi förstår Industrie 4.0 och kan anpassa utvecklingen till mänsklig arbetskraft.
Nina menade att operatörens roll innebär en utmaning för industrin. Produktionen förändras, mer komplex, flexibel, modulariserad – vad är slutprodukten? Det är inte lika självklart eller strikt som förr. Till detta kommer själva produktionsprocessen där även interaktionen människa/maskin kommer in, liksom organisationen och arbetet med att engagera personalen. Mycket kretsar kring informationshantering på verkstadsgolvet.
– Hur ser exempelvis facket på att en verkstadsarbetare gör ”tjänstemannajobb” som till exempel produktionsplanering? Och, vilket kanske är ännu svårare, kan tjänstemännen gå ner på golvet och hjälpa till i produktionen?
De flesta i Jönköpings län är anställda inom tillverkande industri, vilket gör att regionen har en lägre arbetslöshet jämfört med genomsnittet i landet. Samtidigt drabbas de hårdare vid en eventuell nedgång. Det största hindret för tillväxten är dock tillgången till rätt kompetens.
Även näste talare lyfte också frågan om kompetensbehovet – eller snarare det han kallade för kompetensbristkostnader. Mikael Ronder, VD på Östrand & Hansen och medlem av Automation Smålands Advisory Board, konstaterade att alla känner till kvalitetsbristkostnader. Varför pratar vi inte även om kompetensbristkostnader?
– Kompetensbrist kostar mycket pengar och är därför ett lönsamt fokusområde, menade Mikael. Gör utvecklingssamtalet till något mer än ett nödvändigt ont, engagera personalen. Det finns en stor potential att utveckla befintlig personal!
Thomas Pettersson från Skärteknikcentrum var ännu en i raden av alla som framhöll kompetensbehovet som den stora utmaningen. I den bransch han representerar är de duktiga på att ta till sig ny teknik, vilket gjort att de lyckats hålla en hög produktivitet med produktion i världsklass. Det är dock väldigt teknikdrivet och kompetensen måste till.
– Traditionellt har vi räknat med att utbildningssystemet levererar vad vi vill ha, men det borde kanske vara tvärtom, menade Thomas. Branschen måste kanske beställa/beskriva vad vi behöver, vilket också är utgångspunkten för vårt system för validering av yrkeskunniga.
Systemet har blivit en modell för industrin brett och idag samverkar de med arbetsmarknadens parter samt andra branschorganisationer. De har hittat ett sätt kommunicera den kompetens som behövs för att säkerställa att arbetsmarknadsutbildningar, gymnasieutbildningar och yrkeshögskolor tar in detta.
Joakim Wiedesheim, processledare vid Polymercentrum, gjorde en jämförelse med Formel Ett; det spelar ingen roll hur bra motor, chassi och däck du har om du kör dåligt.
– Samma sak gäller vid automation, hur mycket du än automatiserar så får du aldrig upp utnyttjandegraden utan rätt kompetens, konstaterade Joakim. En del säger att de inte har råd att kompetensutveckla, jag menar att vi inte har råd att inte kompetensutveckla.
En del av Gnosjöandan består av övertygelsen om att om grannen kan start ett företag så kan jag det också, dessutom lite bättre. Givetvis kan du köpa grannens kompetens/arbetskraft, men den köps snart tillbaka. Regionen utvecklas inte. Om alla däremot hjälps åt för att få fram rätt kompetens så kan regionen bli bäst i världen.
– Vi har 37 procent arbetslösa bland de nyanlända, konstaterade Joakim. Kan vi ge dem rätt kompetens löser vi många problem. Vi satsade på en utbildning för 15 personer under 28 veckor och alla fick jobb. Nu startar vi fler och har även samarbete med andra regioner.
Anders Ekdahl är VD för Sinf, Svensk Industriförening, en av många organisationer som stödjer Automation Småland. Han uppskattade verkligen dagen och menade att de som tagit sig till konferensen hade gjort helt rätt, eftersom de fått ny kunskap jämfört de som stannat hemma. Anders berättade också kort om den ”underleverantörsbarometer” som Sinf tar fram varje halvår för att bedöma konjunkturen.
– Underleverantörsbarometern är egentligen väldigt ”basic”, vi frågar helt enkelt företagen hur det går, förklarade Anders. Vi kan konstatera att vi har haft ett bra första halvår, men nu finns det risk att vi är på väg mot sämre tider.
Oavsett hur företagen bedömer konjunkturläget så säger hälften av dem att de saknar utbildad arbetskraft. Anders framhöll dock att företagen kanske letar på fel ställe, kanske sitter de redan på kompetensen? Presenterar de sitt företag som tillräckligt attraktivt? Med tanke på risken för sämre tider avslutade Anders med att ge ett tänkvärt råd.
– Glöm inte att den som är aktiv under lite sämre tider har alla möjligheter att växa och ta nya marknadsdelar!
Avslutningsvis levererade Richard Hedman (Göteborgs Tekniska College) och Nina Edh Mirzaei lösningen för regeringsdepartementen beträffande industrins kompetensförsörjning från förskola till högskola … Richard beskrev GTC-satsningen ”Smarta fabriker”, vilket kan kopieras och växlas upp även nationellt. Nina berättade om den satsning som nu växer fram i regionen baserad på konceptet med ett brett och engagerat deltagande från regionens aktörer.
– Vi har lånat deras modell och kokat ner den till regional nivå där vi nu är i processen att bygga en demonstrator, avslutade Nina. Nu arbetar vi med att få med företagen på regional nivå, men vi engagerar även utbildningsväsendet och olika satsningar som exempelvis Produktionslyftet och Tunga Fordon. Vi jobbar långsiktigt för regionen!